Sydamerika versus Centralamerika

Kära läsare!

Denna kontinent av världen har en alldeles speciell charm. Första gången jag reste omkring i dessa länder blev jag så imponerad att jag var tvungen att åka tillbaka. Efter att ha spenderat över 1 år uppdelat på två resor så känner jag mig fortfarande inte helt klar med Sydamerika och Centralamerika. När jag första gången landade i Mexico City var man lite orolig och tveksam om hur det skulle vara att resa på denna kontinent. Men med facit i hand så funkade det alldeles utmärkt. Jag tog mig landvägen genom Mexiko, det var en häftig roadtrip som bjöd på flera olika världar. Mayakulturen och dess massiva tempel och stränder i världsklass till technopumpandes amerikaner i Cancun. Jag tog mig vidare till Belize och kom med båt till en ö som heter Caye Caulker. Här blev upptäckten ett dykparadis men även ett litet ”mini Jamaica” med rastafaris. Efter några dagar under palmerna var det landvägen genom Guatemala över till Honduras med ö-hoppning i sikte, även här fanns några av världens bästa och billigaste dyk.

Spanskan blev bara bättre och bättre och jag kunde nu skryta med att beställa in diverse maträtter och drycker på spanska. Jag stannade till i Nicaragua för att bestiga en vulkan och kände att jag måste vila ut lite och hamna i Costa Rica… I över 2 månader!! Det var ingen kort vila. Costa Rica blev en stor favorit, ett litet land där regnskog möter hav på ena sidan och på andra sidan vimlar det av bra surfspots. Här tog surfkarriären fart och Costa Rica har många bra nybörjar vågor. Efter att ha levt som en ”surf dudeinna” var det dags att lämna Centralen för sikte mot Sydamerika.

I Sydamerika spenderade jag mest tid andra omgången. Vi började då med karneval i Brasilien, och att se miljoners miljoner människor dansande på gatorna var häftigt och man började gunga rejält på höfterna själv och kände sig som en brasilianska minus de trådar som ska vara utstyrseln då. I Rio De Janeiro blev det cityliv och strandliv med Copacabana, vi surfade i mysiga strandbyar uppåt kusten som Itacare, dansade järnet i Salvador och en massa annat smaskigt. En häftig grej är att ta sig till en liten strandby i norra Brasilien som heter Jericoacoara. Det går bara att ta sig dit med fyrhjulsdrift och man åker några timmar genom sanddynor. Byn består av en lång strand (ett bra windsurf och kitesurfställe) och 4 små gator av sand. Traditionen är att man går upp på den högsta sanddynan och njuter av den sagolika solnedgången och spanar in folk som gör capoeira på strandkanten. Lite caperinha får man i sig under kvällen och sen är det dans natten lång.

Mellan Argentina, Brasilien och Paraguay dundrar de massiva underbara vattenfallen ned, Foz de Igazu . Ena gången jag var där tog jag en båt som åker mellan vattenfallen och tänkte att det kommer väl skvätta lite men hade inte tänkt mig att få tusentals liter vatten över mig, såg ut som en dränkt katt efter den sightseeingen, men det var det värt!

Buenos Aires i Argentina är en stad jag alltid fastnar i, förutom att staden är en av världens bästa städer enligt mig så blev det här jag studerade nybörjarspanska. Nu hade min spanska utvecklats så mycket att jag började lära mig klockan på spanska som jag skröt om, eller inte.
Vi tog oss ner till Bariloche som ligger i Anderna, en supermysig bergsby med natur att dö för. Efter downhill mountainbiking, kanot och bergs – utflykter var det dags att tassa vidare till Mendoza, ett stort vindistrikt för att sippa vin och äta massvis av tapas. Vi cyklade runt vingårdarna och provsmakade viner tills det gick lite vingligt på cykeln.

Nu får jag sluta drömma mig tillbaka och återgå till jobbet.  En vecka kvar som Blueberrys praktikant står på schemat och det ska bli tråkigt att lämna rodret vidare.

Vi hörs!

/ Veronica