Sista dagen på praktiken – nu väntar nya äventyr!

Hej!

Idag är sista dagen för mig i team Blueberry, min praktik är över för denna gång men man vet aldrig, kanske ploppar jag upp och gästspelar här igen.

Praktiken på Blueberry har varit perfekt. Min handledare Jenny har sett till så jag har haft ett rullande schema under alla dessa veckor och att jag har fått många arbetsuppgifter inom olika områden. Det är så roligt att få inspirera och hjälpa andra att få lika häftiga och roliga upplevelser som jag själv har haft när jag varit ute och ”svirat” i världen. Att ta ett Gap Year är det bästa som finns och perfekt avsats när man ska ta steget från skola till jobb. Det kanske låter det lite klyschigt men min morfar brukar säga att den bästa CV är att ha haft hela världen som sitt universitet. Det stämmer riktigt bra.

Man var ju inte så kaxig första gången man åkte ut helt själv i vida världen. Jag åkte iväg till Sydostasien och Australien på mitt första ”gapyear”… (blev ju ett antal fler gapyear efter det ähum..) Men vad man växte i sig själv efter det halvåret. Livserfarenheter dundrade in som paintball skott och när man kom hem förstod man knappt vad man hade varit med om innan det hade hunnit sjunka in.

Jag har haft mycket nytta i livet av alla mina äventyr, att man vågar stå på sig, ta initativ och se saker från andra perspektiv och kulturer. Allt som är självklart i Sverige är kanske inte alls självklart i någon annan del av världen. Här i Sverige sätter vi oss ofta på ett helt tomt säte i bussen och hoppas att ingen annan ska sätta sig bredvid. Man lägger väskan på andra sätet och kollar nonchalant ut genom vindrutan för att demonstrera att sätt dig INTE här. Oj vad vi svenskar tycker det är obekvämt om någon sätter sig ner bredvid. Men åker du t.ex. till Latinamerika så är det tvärtom. Är det en hel tom buss med bara en ensam stackare så är det en självklarhet att man sätter sig bredvid personen. Det hade varit ohyfsat att inte göra det.

Det finns massvis med roliga olikheter och man blir verkligen förvånad ibland hur tokigt det kan bli.

Oftast är det inte själva resan/språkkurs/studier som är det svåra beslutet att ta, utan att våga ta steget här hemma och släppa vardagen för en tid. Det enda jag säger är do it!!!

Ha det bäst allihopa och tack för den här tiden!

/Veronica