Going Down Under?

Hej!
Här poppar blåbäret upp igen som gästspelare på Utlandsbloggen. Praktiken på Blueberry rullar på i en rasande fart och jag har varit busy på kontoret och fungerar som en  ”allt i allo.”  Det pysslas, mailas och fixas. Jag börjar komma in i arbetet mer och mer och det känns kul att kunna bidra mitt lilla strå till stacken.

Minnena från mina resor kommer ofta upp under arbetet, Alla här på Blueberry är mycket beresta och delar med sig av sina erfarenheter från jordens alla hörn.
Work and travel i Australien var jag på för två år sen och det var så kul att jag faktiskt blev kvar där ett tag, närmare 2 år.  Jag började i Sydney för att jobba ihop pengar på en restaurang. Efter 3 månader hade jag lyckats sparat ihop lite slantar, Jag köpte en bil och det var nu äventyret började. Jag lade in en madrass, sydde gardiner och skaffade allt man behöver för att campa. Mitt rullande hem!! Jag började med att gasa upp till Byron bay, ett surf och backpacker mecka. Därefter jobbade jag mig sakta men säkert uppåt kusten. Att köra på vänster sida av vägen kan vara lite ovant men efter ett tag så var man proffs att köra vänster varv i rondellerna och växla med vänster hand. I Noosa parkerade jag bredvid två andra gäng som freecampade i sina bilar dvs att man bor i bilen/minibussen och campar i det fria, allt från parkeringar till stränder. Ingen hyra behövs betalas och man har pengar över till äventyr, perfekt! Vi hängde ihop i 3 månader och gjorde massa roliga saker som att snorkla på barriärrevet, bada i vattenfall, segla i whitsundays och köra 4WD jeepar på Fraser Island, världens största sandö.

Efter 3 månader ”on the road” var det dags att se över spargrisen. Jag hamnade i en liten by norr om Cairns som hette Port Douglas. En riktig idyll, regnskogen runt hörnet och stranden ett stenkast bort.  Människorna Down Under är underbara och livstilen är avslappnad.

Efter att ha slitit på en restaurang och ett hotell så hade jag nästa resa ihop sparad. Nu var det tid att köra över till västkusten. Jag krossade landet från Melbourne till Perth på 2 veckor. The Nullabor kallas den sträckan och är världens längsta raksträcka. Nullabor betyder treeless plain, vilket menas inga träd. Det var en massiv öken som fortsatte i oändlighet. Kängurus fanns det gott om och man fick hålla utkik så man inte råkade köra på en stackare. Därför körde jag bara under dagsljus, Kängurus har en tendens att komma fram i solnedgången och i mörker kan det vara svårt att se dom när de studsar ut på vägen. Vägen över i ingenmansland var häftigt, man kände sig inte så stor när man hoppade bak i sängen i bilen och sov när mänskligheten och städer var långt långt borta. Det fanns gott om fina utsiktspunkter längs denna 300 mil långa tripp till Perth.

När jag nådde Västkusten tackade jag gudarna för att bilen inte hade gett upp utan var pigg och kry.  Västkusten är något alldeles extra, här kändes det som man kom till ”det riktiga” Australien. Långa orörda stränder, laidback atmosfär och otroligt trevliga människor. Jag satte sprätt på mina sista dollar och hamnade till slut i Margaret River, en surfby söder från Perth. Jag fick jobb på ett vineri där jag ansvarade för Leeuwin  Estates restaurang. Att det var en äkta surfhåla var det inget tvivel om när man ibland skulle gå och handla. Då kunde allt vara stängt och det satt skyltar som ” Hey guys, the waves are pumping today, Be right back after the surf.”  De  njuter och tar verkligen tillvara på alla goa stunder!! Uttrycket No worries borde vi  lära oss från Australiensarna.

Som jag brukar säga, alla borde få uppleva ett work and travel år. Vi på Blueberry hjälper gärna till så att just du kan komma igång där nere!

/Veronica